Inget kommer bli exakt som du vill

Hur mår du när du upplever motgångar i ditt liv? Hur hanterar du de situationer då du känner att du misslyckats, inte hinner eller orkar, inte gör det så bra som du önskat eller när någon annan inte möter de förväntningar du har? Eller när livet helt enkelt inte möter dina förväntningar? Fundera lite! Kan du komma på den senaste motgången du hade?

För ofta upplever vi att vi alltid ska göra “rätt” saker…må bra och vara positiva. Är det inte så, så tror vi att det är något “fel”. Eller att vi gör något fel, och alla andra gör saker rätt.
Vi ska inte vara för stressade, men gärna stressade för det visar att vi “har bra arbetsmoral”. Det finns till och med en skam i att sjukanmäla sig när man är sjuk för det visar inte på god arbetsmoral. Vi ska följa de regler vi gemensamt skapar i samhället, hur och när man ska göra och ha gjort vissa saker. Och jag tror många kan känna igen sig i att INTE MYCKET blir som man velat.

En människa kan inte vara perfekt. Det är nog inte syftet heller med att vi finns.

Det är galet hur höga förväntningar vi har på oss själva. Vi lägger ansvar på oss själva för sådant som vi inte har kontroll över att styra. Och vi tar bort ansvar från oss själva där vi FAKTISKT har ansvar och kan styra.

Jag upplever mer och mer hur less jag är på att må dåligt över att jag mår dåligt och att alltid “bita ihop och köra” när det känns tungt. Jag anser att det inte är normalt att alltid vara positiv, att alltid göra bra ifrån sig, att alltid göra “bra” val eller att alltid följa planeringen. Ju mer jag lär känna mig själv desto mer medveten blir jag om alla mina olika sidor. Att jag ofta motsäger mig själv, att jag ofta känner flera saker samtidigt och att det rätta för mig inte alltid är det som jag kanske i början ansåg var det rätta. Det här gör att jag “sviker” mig själv, jag gör mig själv besviken. Jag når inte upp till mina egna förväntningar eller andras (i alla fall de jag tänker att andra har på mig). 

För att bli medvetet närvarande och uppmärksamma sig själv och följa vår väg i livet måste vi bli autentiska. För att vara autentisk måste man tillåta sig att vara både negativ och positiv utan att bedöma om det är rätt eller fel. Respektera och lyssna på alla olika sidor och måenden vi har utan att döma dem som bra eller dåliga. 

“Actually, it’s only me who stood in the way… my stubbornness and dutifulness… I’ve never looked down on any other person who doesn’t feel well mentally… but that I myself could also feel bad and sick in that way, has been… in fact, it’s taken me many years to understand that this is a disease like any other.” (Ellbin, S., Jonsdottir, I. H., & Bååthe, F. 2021).

Citatet kommer från en deltagare av en studie för personer som diagnostiserats med utmattning och som genomgått ett behandlingsprogram. Personen beskriver här hur hen själv haft ett motstånd gentemot att tillåta sig själv att må dåligt, inte orka och att acceptera utmattningen.

Jag använder exemplet ovan även om detta handlar om en person som har mycket allvarliga symtom efter sin utmattning, då jag anser att lärdomen är högst relevant även för dig som inte hamnat där än.

Hur du bemöter ett försämrat mående och vad du lär dig av det kommer att påverka var det tar dig. Är vi medvetna om känslan/tanken/beteendet, känner in och lyssnar samt reflekterar vad det visar oss har vi kontroll. Förstår vi vad syftet är och varför den uppkom så kommer vi att kunna lära oss av den, då kommer nästa naturliga känsla/tanke/beteende att bryta “det dåliga” och bli ett resultat som gynnar oss. Jag menar inte att det är något enkelt, att det “bara” är att vara medveten så kommer precis allt att lösa sig och aldrig mer må dåligt. Det är en lång process och inget man är “färdig” med.

Men det är ett av flera verktyg du behöver, det är en av flera insikter du behöver ha. Det är en del av levnadskonsten! Rent konkret så pratar jag om att att vara mer “mindful” i livet. Att vara medvetet närvarande. Detta gör att man inte sveps iväg av känslor eller tankar lika lätt.

Jag gillar att SÄNKA mina krav på mig själv ibland, se mig som vilket djur/växt som helst och bara tänka att det är såhär ett djur/växt är. Precis som en häst, en hund eller ett träd. Trädet växer som det gör av en anledning, kanske utifrån hur solen lyser eller hur starka vindarna är. Tänk mer yin/yang energi (utan mörkret finns inte ljuset, utan maskulin energi finns inte den feminina etc.). En hund kommer att bita om den känner sig hotad, en häst kommer att sparka bakut om den känner sig trängd. En katt kommer att känna sig trygg om den blir väl omhändertagen. Du kommer att må bra på jobbet om du får förutsättningar till det, du kommer att må bra om du får dina behov mötta!

Ju mer jag tänker på detta sättet, desto mer blir alla delar av mitt liv meningsfulla. Även de jobbiga perioderna. De perioderna av mitt liv där jag begått misstag, perioder där jag känt mig låst eller där jag mått väldigt dåligt. Ofta har dessa perioder visat mig som mest vägledning!

Tänk om vi kunde se jobbiga känslor som just bara känslor som uppstår av en situation. Det är inte den vi är, utan det är en reaktion. Rent biologiskt är känslor energi och substanser som utsöndras. En biologisk reaktion på ett skevt samhälle eller en svår situation! Även om du ibland har känslor som du inte tycker är rimliga, så beror de på något.

Tänk att sluta identifiera sig med sitt mående hela tiden. Ta av perfektions-hatten!
Livet är inte skyldiga oss att vara på ett visst sätt. Det bara ÄR!

Så som mitt liv är just nu är ABSOLUT inte hur jag planerade att det skulle vara för några år sedan. Jag har långt ifrån det jag trodde jag skulle ha nu. Det betyder inte att jag inte vill ha något av dessa sakerna, men jag har gjort VAL som har gjort att jag inte har det just nu. För jag vet att inget av de sakerna är vad som gör mig till den jag är. Det är jag glad för! Hade jag följt min planering som jag hade då hade jag mått dåligt i relationen, i jobbet och jag hade bott någonstans där jag egentligen inte passade in.

Idag känner jag frihet, jag känner livskraft och sådan otrolig nyfikenhet på livet. Även om det är svårt, tungt och ibland ensamt. Men livet är inte skyldig mig något! Det är att ta på sig offerkoftan att tro det. Ibland får man göra det med dock. Bara man kan ta av den när man reflekterat och känt klart.

Tillåt dig att vara less, trött, stressad, arg, ångestfylld och ledsen! Undersök vad det är som gör att du känner så. Känslorna är reaktioner. Bjud in dem och lyssna på dem.

Ju mer du skapar motstånd desto större plats tar det.

Du är inte dina känslor. Du är inte vad du åstadkommit eller inte har. Skapa en medvetenhet kring VAD du faktiskt identifierar dig med.

För egentligen är det bara berättelser vi talar om för oss själva och andra. De förändras efter vad vi är medvetna om.

Inget kommer att vara exakt som du vill och det är precis som det ska vara.

REFLEKTION:

Vad skapar du motstånd mot i nuläget som du upplever just nu och vad kan du lära dig av det?

Fick du några andra tankar och reflektioner av det du läst?

Kommentera gärna!
Tack för att du gav dig tiden att läsa och jag hoppas detta inlägg gav dig nya tankar, funderingar och känslor inför din framtid!

Länk till dig som vill läsa studien jag nämnde ovan: “Who I Am Now, Is More Me.” An Interview Study of Patients’ Reflections 10 Years After Exhaustion Disorder - PMC (nih.gov)

Ta hand om dig!